Får vi lov att presentera: Vår lagkapten.

Vi träffade henne på stan i lördags för en fika. Wienersemla och kaffe. Såklart. För denna tjejen blir det en hel del koppar av favoritdrycken per dag, som utöver fotbollen även studerar till biomedicinsk analytiker. På 100%.

Det har varit en spel- och träningsfri helg vilket innebar att många av spelarna passade på att åka hem till sina respektive städer och länder. Men den här tjejen behövde inte åka någonstans alls. För Kristianstad är nämligen hemma för vår nya lagkapten. Alice Nilsson har varit Kristianstads DFF trogen sen 7 års ålder (på den tiden Kristianstad/Wä) och har under sina år i klubben gått igenom det mesta.

B842177C-8687-4E0F-A365-31B917B50623:IMG_2658
Hon började spela i sin storasyster Moas lag. Tjejerna var två-tre år äldre än Alice som är född 1994. När sedan hennes pappa Håkan, tillsammans med Pelle Granberg, startade ett lag i hennes egen ålder blev det dubbelt av allt.
Hennes resa har på många sätt varit lik andra tjejers väg till toppen. Som 13-åring började de rosa och gulfärgade kallelserna till Skånes zonläger dimpa ner i brevlådan. Varje uttagning var lika nervös berättar hon. Zonläger blev breddläger, som sedan blev Landskrona (idag Staffanstorp) och elitläger i Halmstad.
En efter en försvann kompisarna från det egna 94/95-laget, duktiga tjejer som för övrigt förmodligen kan kalla sig en av de starkaste åldersgruppen klubben någonsin har haft. Till slut var Alice ensam kvar och trots framgångarna i skånelaget (vinnare av cup kommunal) samt landslaget, där hon bland annat var med om att ta U19 EM-guld 2012, har hon aldrig känt sig själv som en av de bästa i sin åldersgrupp.
-” Jag tänkte på varje läger att alla andra var så duktiga och att jag mer eller mindre bara var tacksam över att få hänga på.”

Det är en ödmjuk inställning som gjort Alice till den spelare hon är idag. Ingenting kommer gratis och hennes resa fram till idag kan stavas med ett ord. Tålamod. Ett ord alltför få duktiga unga spelare förstår sig på idag. Hon har blivit ett lysande exempel för alla våra egna tjejer i klubben om hur vägen till A-lag och landslag kan se ut.


– ” Jag har alltid bara kört på, trots att det ibland varit jobbigt. Som att träna med A-laget det första året. Jag var så otroligt nervös inför varje träning och match att jag ibland tänkte: Imorgon går jag inte dit igen.”

 
Men det gjorde hon. Att komma in som 15-åring i ett A-lag i damallsvenskan är inte lätt. För någon.

 
”Det enda jag tänkte på under mitt första år med A-laget var bara: Gör det enkelt för dig själv.”
Ett recept som visade sig fungera utmärkt. 2011 kom belöningen. Beta gav henne chansen och hon spelade till slut 14 matcher varav 7 från start! Imponerande för en 17-åring i dagens fotboll, då den svenska ligan länge varit känd för att ta in många utländska spelare.

 

2012 var konkurrensen tuff. Med spelare som Kosovare Asllani, Becky Edwards och Margret Vidarsdottir i laget fick Alice ta ett steg tillbaka, 2013 var ojämn, om än helt okej och inför 2014 var det nära att klubben gick miste om sin då framtida kapten.

Andra lag var intresserade och hon kände att det kanske var dags för något nytt. Vi tackar dessa lag än idag, för att inte ha varit tillräckligt på hugget då! Alice beslöt sig för att stanna och 2014 kom det riktiga genombrottet med 19 matcher från start. Återigen var tålamod ett vinnande recept.

 
Och 2016, endast 22 år gammal kommer hon alltså att leda laget ut på Vilans IP.

A58E86A0-C97D-4A68-B89A-226ED26696A6:IMG_2657

 

Vad vill du få ut av laget och av dig själv i din roll som kapten?
-” det viktigaste är att kunna vara lugn i alla situationer som uppstår på planen och att få växa in i rollen som en ledare. Personligen vill jag kunna ta fler initiativ på plan, främst offensivt och känna mig trygg i de besluten jag tar. Vad gäller laget ska vi bli jämnare i vår prestation över en hel säsong, vilket också kommer att komma i och med att min egen prestation blir jämnare.”

 

När hon sen nämner sina barndomsidoler kan undertecknad förstå mycket i varifrån Alice har hämtat sin inspiration. Eller vad sägs om Luis Figo, Zinedine Zidane och Filip Lahm. Alla hårt arbetande spelare, med en fantastisk blick för spelet och som ibland även bjuder på en överstegsfint eller två.

 
– ” men mina största idoler var ändå Elin Bjerre och Susanne Moberg i KDFF. Att få vara så nära sina idoler som ung spelare betydde mycket i min utveckling. För att inte tala om att få spela med en av dem!”

 

Att ha spelat 14 år för en och samma klubb inger respekt från alla som möter henne, både på och utanför plan. Under 14 år måste också en hel del minnen ha skapats, vilket är det bästa?
-” det första jag tänker på är cupfinalen mot Linköpings FC 2014. Även om vi inte vann så var det en speciell känsla att få spela om en pokal med sitt klubblag och jag var så stolt den dagen. ”

Inte ditt första mål?

-” jo såklart! Det var en sån enorm lättnad och glädje att efter fem år få se bollen gå i mål (5-0 hemma mot AIK i sista matchen 2015). Förhoppningsvis släpper det nu, haha!”

Till sist, några frågor som supportrarna förtjänar att få veta…
1: Har du ett motto?
-” passion är inte inlärt, det är instinktivt så det svämmar över och välter oss. Det är därför passion är värt något, inte för vad det ger oss utan för vad det kräver att vi riskerar. Fotboll är passion.”

2: Favoritlåt innan match?
-” Hemma innan samling blir det en hel del Hans Zimmer (mest känd som filmmusiker). Sen tar musikfanatikerna över i omklädningsrummet. ”Du stora hjärta” av Charlie Vilding har givetvis blivit ett måste!”

3: Om du fick spela med en spelare i världen, vem skulle det vara då?
” Svår fråga. En spelare som verkligen har växt i mina ögon är Anja Mittag. Hon gör nästan alltid poäng och jag tycker hon spelar oerhört smart. Så för ett lag tycker jag att hon är extremt viktig.”

4: Vad ser du mest fram emot säsongen 2016?
-” Jag ser fram emot att få dela alla känslor som fotbollen ger med det laget vi har i år. Jag trivs så fantastiskt bra och jag tror att alla spelare och ledare känner av den tryggheten vi har skapat inom gruppen. Jag tror att all den potential som finns i detta laget, kommer blomma ut denna säsongen och det ser jag verkligen fram emot. Sen är Vilans gräs alltid något jag längtar efter.”

 

Så här har ni henne. Alice Nilsson. En spelare som jobbat i det tysta alltför länge. Men som aldrig någonsin gett upp. Det är dags att ge henne all den uppmärksamhet hon förtjänar. Som spelare i KDFF. Som lagkapten. Som en ikon för klubben.

/s